Bankfrossa
Det duggar tätt mellan larmen om möjliga penningtvättsskandaler inom bankvärlden just nu. Efter "avslöjandet" av Bloomberg News om Swedbanks möjliga inblandning i dylika affärer (ett avslöjande som till stor del tycks haft sin grund i en felaktigt tolkad rapport från den estniska centralbanken, se tidigare inlägg) har även Nordea och nu senast SEB nämnts i liknande sammanhang.
Det är naturligt att ett ökat fokus riktas mot bankerna just nu, efter Danske Banks jätteskandal som mer eller mindre har halverat aktiens värde under hösten. Det verkar också vara populär journalistik att skriva om "de onda bankerna" som gång på gång missköter sig. Ni kommer kanske ihåg Panama-dokumenten, finanskrisen 2008 osv? Så, om man som jag är ganska tungt viktade i bank, hur orolig ska man vara?
För det första konstaterar jag att om man äger bankaktier är skandaler kring ekobrott som penningtvätt en av de stora riskerna man tar, tillsammans med en allmän finansiell oro och ökade regleringar. Detta är alltså en medveten risk som alltid borde vara inprisad i aktien. Sedan Q2-prognoserna i somras har bankerna fått ett rejält uppsving kursmässigt och möjligen kan man tycka att marknaden här överreagerat något i sin optimism och glömt bort dessa risker. Å andra sidan tyckte jag fram tills dess att bank generellt (SHB möjligen undantagen) såg relativt billigt ut. Nu är vi princip tillbaka på de kurser som gällde innan Q2-rapporterna publicerades.
Jag är svag för utdelningar och tittar jag på mina tre innehav Nordea, Swedbank och SEB erbjuder de alla en direktavkastning på drygt 6% och i Nordeas fall mer än 8% (beräknat på 2017 års utdelningsnivåer, en ökning är därtill trolig). I nuläget ser jag inte att dessa utdelningsnivåer är hotade, varken av några penningtvättsskandaler eller av andra skäl. Samtliga ovanstående bolags balansräkningar är stabila, kapitaltäckningsgraden god och intjäningen stabil. En makroekonomisk trend med stigande räntor gynnar också bankerna och konkurrensen från mindre uppstickare som t.ex. nätbankerna har man hittills visat sig klara av att hantera väl. Jag ser därför inte någon större anledning till oro av omvärldsmässiga skäl.
Någon sa en gång "att äga banker är suveränt förutom en gång var 20 år när det är finanskris och de nästan går under". Storbankerna har historiskt sätt varit väldigt duktiga på att tjäna pengar, oavsett var i konjunkturen och räntekurvan vi befunnit oss. Givetvis finns det risker förknippade med verksamheten, likt de som nämns ovan och man ska inte glömma bort tidigare "nära döden-upplevelser" som t.ex. Swedbanks nyemission under finanskrisen osv. På det stora hela känner jag mig dock trygg i mina innehav och så länge det inte framkommer mer konkreta bevis på oegentligheter sover jag gott med ovanstående innehav i min portfölj.
Friskrivning: Jag äger aktier i SEB A, Swedbank och Nordea. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Det är naturligt att ett ökat fokus riktas mot bankerna just nu, efter Danske Banks jätteskandal som mer eller mindre har halverat aktiens värde under hösten. Det verkar också vara populär journalistik att skriva om "de onda bankerna" som gång på gång missköter sig. Ni kommer kanske ihåg Panama-dokumenten, finanskrisen 2008 osv? Så, om man som jag är ganska tungt viktade i bank, hur orolig ska man vara?
För det första konstaterar jag att om man äger bankaktier är skandaler kring ekobrott som penningtvätt en av de stora riskerna man tar, tillsammans med en allmän finansiell oro och ökade regleringar. Detta är alltså en medveten risk som alltid borde vara inprisad i aktien. Sedan Q2-prognoserna i somras har bankerna fått ett rejält uppsving kursmässigt och möjligen kan man tycka att marknaden här överreagerat något i sin optimism och glömt bort dessa risker. Å andra sidan tyckte jag fram tills dess att bank generellt (SHB möjligen undantagen) såg relativt billigt ut. Nu är vi princip tillbaka på de kurser som gällde innan Q2-rapporterna publicerades.
Jag är svag för utdelningar och tittar jag på mina tre innehav Nordea, Swedbank och SEB erbjuder de alla en direktavkastning på drygt 6% och i Nordeas fall mer än 8% (beräknat på 2017 års utdelningsnivåer, en ökning är därtill trolig). I nuläget ser jag inte att dessa utdelningsnivåer är hotade, varken av några penningtvättsskandaler eller av andra skäl. Samtliga ovanstående bolags balansräkningar är stabila, kapitaltäckningsgraden god och intjäningen stabil. En makroekonomisk trend med stigande räntor gynnar också bankerna och konkurrensen från mindre uppstickare som t.ex. nätbankerna har man hittills visat sig klara av att hantera väl. Jag ser därför inte någon större anledning till oro av omvärldsmässiga skäl.
Någon sa en gång "att äga banker är suveränt förutom en gång var 20 år när det är finanskris och de nästan går under". Storbankerna har historiskt sätt varit väldigt duktiga på att tjäna pengar, oavsett var i konjunkturen och räntekurvan vi befunnit oss. Givetvis finns det risker förknippade med verksamheten, likt de som nämns ovan och man ska inte glömma bort tidigare "nära döden-upplevelser" som t.ex. Swedbanks nyemission under finanskrisen osv. På det stora hela känner jag mig dock trygg i mina innehav och så länge det inte framkommer mer konkreta bevis på oegentligheter sover jag gott med ovanstående innehav i min portfölj.
Friskrivning: Jag äger aktier i SEB A, Swedbank och Nordea. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Kommentarer
Skicka en kommentar