Investmentbolag - en genväg till att slå index?
En stor del av min portfölj utgörs av investmentbolag. Den främsta anledningen till detta är att jag, trots tidvis bristande ödmjukhet tvingats inse att det finns de som är betydligt bättre på att hitta bra investeringar än mig och därför har jag svårt att på egen hand, uthållit under en längre tid slå index. Men istället för att kapitulera fullständigt och helt enkelt köpa en indexfond, väljer jag en alternativ väg. Dels för att jag tycker det är roligt att direktäga aktier, dels för att jag har lättare att hitta investmentbolag vars innehav jag till största delen gillar, än en indexfond med lika attraktivt innehåll. De investmentbolag jag äger har vidare i huvudsak överpresterat index med råge på de flesta tidsperioder och slutligen ger de mig normalt lite utdelning, något jag är svag för.
Bland investmentbolagen äger jag just nu Investor, Industrivärden, Kinnevik, Öresund och Ratos. Överdriven riskspridning? Oh ja! Forskning visar att man bör äga nånstans mellan 10-15 aktier för att få en bra riskspridning, därefter avtar effekten snabbt. Lägger man ihop alla ovanstående bolags respektive innehav, onoterade och noterade, får man många gånger fler än så. Det är alltså inte för riskspridnigens skull som jag äger fem av våra största investmentbolag.
Istället tittar jag på varje investmentbolags respektive innehav, ledning, huvudägare, historik, substansrabatt och flera andra parametrar och då har jag kommit fram till, vid olika tidpunkter, att samtliga ovanstående aktier varit köpvärda och jag står än idag kvar vid att jag vill ha de alla i min portfölj. Till skillnad från de flesta övriga aktier jag har i portföljen försöker jag tajma inköpen av aktier i investmentbolag grundat på makroekonomiska faktorer och förväntningar, snarare än företagsspecifika. Detta då jag ser investmentbolaget snarare som en aktivt förvaltad fond bestående av flera olika bolag än ett bolag i sig. Givetvis kan jag dock även ta hänsyn till faktorer som specifikt påverkar kursen i ett enskilt investmentbolag. T.ex. fyllde jag på mitt innehav i Kinnevik för ett par veckor sedan, när den aktien skönk, i mitt tycke orimligt mycket på en vinstvarning från dess innehav Zalando.
Hur har då min strategi att välja investmentbolag istället för indexfonder eller aktivt förvaltade sverigefonder stått sig historiskt? Tja, tittar vi på tio års sikt ser det ut såhär för mina tre huvudinnehav (siffrorna hämtade från respektive bolags hemsida):
Kinnevik B: 542,2%
Investor A: 451,2%
Industrivärden C: 397,1 %
SIX RX: 304,1 %
Jämfört med SIX RX (dvs den genomsnittliga utvecklingen på Stockholmsbörsen inklusive utdelningar) har alltså totalavkastningen (alltså kurstillväxt plus utdelning) för mina bolag med råga slagit index. Intressant att notera är att i t.ex. Investors fall står utdelningen för en tredjedel av totalavkastningen på 10 års sikt och för mer än hälften om vi tittat på 20 års sikt (587% av totalt 1100%). Vikten av att återinvestera utdelningen för ränta-på-ränta-effekten är alltså enorm och givetvis viktigare, ju längre investeringshorisont du har.
Räknar vi slutligen ut den genomsnittliga totalavkastningen per år ser det ut såhär:
Kinnevik B: 20,44%
Investor A: 18,63%
Industrivärden C: 17,39 %
SIX RX: 14,98 %
Det är bara för mig att bocka och buga. Inte ens i mina minst ödmjuka stunder ser jag att jag på egen hand skulle kunna plocka ihop en portfölj som under tio år avkastade upp emot 20% per år, när börsen som helhet avkastar knappt 15%. Att slå börsen med 5 procentenheter år efter år är alltså oerhört svårt för en vanlig, dödlig som mig och jag åker därför gärna snålskjuts med en stor del av min portfölj hos de som har kunnat, kan och förhoppningsvis även framöver kommer kunna lyckas med en sådan bedrift.
Friskrivning: Jag äger aktier i Investor A och Investor B, Kinnevik B och Industrivärden C samt flera andra investmentbolag. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Bland investmentbolagen äger jag just nu Investor, Industrivärden, Kinnevik, Öresund och Ratos. Överdriven riskspridning? Oh ja! Forskning visar att man bör äga nånstans mellan 10-15 aktier för att få en bra riskspridning, därefter avtar effekten snabbt. Lägger man ihop alla ovanstående bolags respektive innehav, onoterade och noterade, får man många gånger fler än så. Det är alltså inte för riskspridnigens skull som jag äger fem av våra största investmentbolag.
Istället tittar jag på varje investmentbolags respektive innehav, ledning, huvudägare, historik, substansrabatt och flera andra parametrar och då har jag kommit fram till, vid olika tidpunkter, att samtliga ovanstående aktier varit köpvärda och jag står än idag kvar vid att jag vill ha de alla i min portfölj. Till skillnad från de flesta övriga aktier jag har i portföljen försöker jag tajma inköpen av aktier i investmentbolag grundat på makroekonomiska faktorer och förväntningar, snarare än företagsspecifika. Detta då jag ser investmentbolaget snarare som en aktivt förvaltad fond bestående av flera olika bolag än ett bolag i sig. Givetvis kan jag dock även ta hänsyn till faktorer som specifikt påverkar kursen i ett enskilt investmentbolag. T.ex. fyllde jag på mitt innehav i Kinnevik för ett par veckor sedan, när den aktien skönk, i mitt tycke orimligt mycket på en vinstvarning från dess innehav Zalando.
Hur har då min strategi att välja investmentbolag istället för indexfonder eller aktivt förvaltade sverigefonder stått sig historiskt? Tja, tittar vi på tio års sikt ser det ut såhär för mina tre huvudinnehav (siffrorna hämtade från respektive bolags hemsida):
Kinnevik B: 542,2%
Investor A: 451,2%
Industrivärden C: 397,1 %
SIX RX: 304,1 %
Jämfört med SIX RX (dvs den genomsnittliga utvecklingen på Stockholmsbörsen inklusive utdelningar) har alltså totalavkastningen (alltså kurstillväxt plus utdelning) för mina bolag med råga slagit index. Intressant att notera är att i t.ex. Investors fall står utdelningen för en tredjedel av totalavkastningen på 10 års sikt och för mer än hälften om vi tittat på 20 års sikt (587% av totalt 1100%). Vikten av att återinvestera utdelningen för ränta-på-ränta-effekten är alltså enorm och givetvis viktigare, ju längre investeringshorisont du har.
Räknar vi slutligen ut den genomsnittliga totalavkastningen per år ser det ut såhär:
Kinnevik B: 20,44%
Investor A: 18,63%
Industrivärden C: 17,39 %
SIX RX: 14,98 %
Det är bara för mig att bocka och buga. Inte ens i mina minst ödmjuka stunder ser jag att jag på egen hand skulle kunna plocka ihop en portfölj som under tio år avkastade upp emot 20% per år, när börsen som helhet avkastar knappt 15%. Att slå börsen med 5 procentenheter år efter år är alltså oerhört svårt för en vanlig, dödlig som mig och jag åker därför gärna snålskjuts med en stor del av min portfölj hos de som har kunnat, kan och förhoppningsvis även framöver kommer kunna lyckas med en sådan bedrift.
Friskrivning: Jag äger aktier i Investor A och Investor B, Kinnevik B och Industrivärden C samt flera andra investmentbolag. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Kommentarer
Skicka en kommentar