Kommentar till Placeras Kinnevik-analys

Placera.nu publicerade nyligen en aktieanalys av Kinnevik, författad av Fredrik von Schantz. Då Kinnevik är ett av mina större innahav läste jag artikeln med stort intresse och har några kommentarer.

Rubriken ställer den ledande frågan "Är Kinnevik verkligen ett basval?" och det framgår relativt snart att skribenten inte tycker det. Enligt von Schantz kan Kinnevik inte mäta sig som grundbult i en portfölj på det sätt som han menar att Investor och Latour kan.

I sak är hela artikeln och underliggande analys riktig och en del av de argument skribenten lägger fram instämmer jag i. Det är ett faktum att den internetbaserade klädkedjan Zalando och telekomoperatören Millicom utgör drygt halva portföljen och att ihopslagningen av Tele2 och Comhem kommer utgöra ytterligare drygt 20% av substansvärdet. Precis som von Schantz är inne på, är också Zalando ett renodlat tillväxt-case, med de fördelar och risker det för med sig, medan övriga stora innehav är stabila högutdelare, vilket i regel innebär låg risk, men också låga tillväxttal. Att en så stor del av substansen utgörs av så få bolag är mycket riktigt definitivt något att beakta, när man värderar risken i Kinnevik.

Att däremot, som skribenten gör, jämföra värderingen av Zalando med svenska H&M och med det som grund antyda att Zalando är orimligt högt värderat, tycker jag är tveksamt. Båda är förvisso retailbolag men medan H&M riktar in sig på lågprissegmentet, egna kollektioner och fortfarande en stor andel butiksbaserad försäljning, säljer Zalando märkeskläder från de flesta stora märkena och är helt onlinebaserade. Förutsättningarna och utmaningarna är alltså fundamentalt olika. Med det sagt är det ingen hemlighet att även Zalando haft det kämpigt på sistone och inte minst vinstvarningen i mitten av september har skickat aktien söderut. Detta har även reflekterats i Kinneviks kurs, vilket är naturligt med tanke på att Zalando utgör en så stor del av portföljen. Zoomar vi ut lite är jag dock inte orolig för klädhandlaren utan tror stenhårt på affärsidén. Med alltmer etablerade vanemönster hos kunderna att handla online, intåg på fler marknader och förfinade affärsmodeller vad gäller bl.a. fri frakt och lojalitetsprogram, tror jag Zalando har en ljus framtid framför sig.

Åter till Kinneviks-analysen. I slutet av artikeln går von Schatz in på de onoterade innehaven och det är här jag tycker det börjar bli riktigt spännande, när man tittar på investmentbolaget. Portföljen innehåller många spännande "up and comers". Ett exempel är Global Fashion Group, som driver onlinebaserad klädförsäljning på utvecklingsmarknader som Ryssland och Latinamerika och sägs planera en börsintroduktion redan till våren. Enligt rykten i förra veckan har investmentbanker anlitas och en potentiell värdering upp till 2,5 miljarder euro uppges vara aktuell. Detta skulle innebära en uppvärdering med ca 40% jämfört med Kinneviks egna värdering i slutet av september i år. Goda möjligheter till en trevlig exit för Kinneviks del, med andra ord.

Även i övrigt är Kinnevik delägare i många intressanta, onoterade bolag vilket von Schantz också konstaterar. Som han skriver skulle man kunna se det som att man, genom att köpa Kinnevik tack vare substansrabatten köper de noterade innehaven (Zalando, Millicom, Tele2 etc) till marknadspris och sedan får de onoterade innehaven "på köpet". Trots detta kommer skribenten fram till att Kinnevik är alltför riskfyllt för att utgöra någon större del av en portfölj.

Jag håller inte med. Även om jag är något bekymrad över bristen på riskspridningen bland de större innehaven, tycker jag innehaven i sig är intressanta och kompletterar varandra väl, då de är av olika karaktär (tillväxt vs högutdelande lågriskbolag) och verkar på olika marknader, både geografiskt och sektormässigt. De onoterade innehaven täcker ett antal intressanta marknader som är svåra att få exponering mot som vanlig småsparare. Bristen på ägare av kött och blod är möjligen svagt negativt sedan Stenbeck-familjen på sistone intagit en alltmer passiv roll i företaget, men historiken och inflytandet i form av starka maktpositioner i många av innehaven, borgar för god avkastning även framöver.

Tittar vi lite snabbt på den senaste 15-årsperioden har Kinnevik B-aktien haft en totalavkastning på i snitt 14,1% per år, att jämföra med Stockholmsbörsen mätt som SIXRX, som avkastat i snitt 11,3% per år. Även om historisk avkastning inte är någon garanti för framtiden, går det inte att komma ifrån att detta är imponerande. Med en sådan avkastning dubblar du pengarna nästan var femte år.

Jag uppskattar von Schantzs artikel, det är alltid intressant att ta del av andras tankar om ens egna innehav och jag man mår bra av att ompröva sina investeringsbeslut med jämna mellanrum. Jag instämmer dock inte helt i hans slutsatser, utan behåller tills vidare ambitionen att Kinnevik ska vara del av grunden i min portfölj och viktas någonstans runt 8-12% av portföljens totala värde.

Artikeln kan du hitta här:
https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2018/11/20/ar-kinnevik-verkligne-ett-basval.html

Friskrivning: Jag äger aktier i Kinnevik. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att låna pengar till aktier, del 2

Mina innehav

Köp i Volvo