Buy and hold
Buy and hold, att köpa och behålla, är en populär investeringsstrategi som ofta förknippas med värdeinvesterare som Warren Buffet. Lite slarvigt går det ut på att man köper ett bolag som man tycker ser attraktivt med en oändlig placeringshorisont, dvs man har inte en på förhand bestämd målkurs när man ska sälja innehavet. Detta förenklar en hel del i förvaltningen, vilket är en anledning till att jag till viss del bekänner mig till denna investeringsstrategi.
Problemet för många investerare som likt mig inte har sin huvudsakliga styrka i att tajma marknaden, är att vi har svårt att veta när vi ska sälja ett bolag. Det motsatta är relativt enkelt. Jag får upp ögonen för ett bolag via ex. nyheter eller screening av diverse nyckeltal. Jag gör min initiala analys, tittar på historiken, räknar ut en rimlig värdering nu och i framtiden (här fokuserar jag generellt sett på vinsttillväxt, utdelningstillväxt och p/e, p/b samt ev/ebit, beroende på bransch). Slutligen använder jag teknisk analys (för bolaget specifikt och/eller på makronivå) för att tajma mitt inköp och därefter bygger jag ofta upp positionen i 3-5 inköp utspridda över åtminstone ett par veckor. Går allt sen som det ska, stiger värdet på aktien bra och lyfter portföljen.
Problemet uppstår när det gått några år och man ska utvärdera innehavet. Jag brukar försöka göra samma sorts genomgång som vid det ursprungliga köpet ovan, när jag utvärderar portföljens innehav. Dessvärre känns det för mig dock psykologiskt mycket svårare att sälja ett bolag än att köpa det. Om min tro på bolaget t.ex. är intakt men marknaden har värderat upp bolaget "orimligt" mycket (s.k. multipelexpansion, man värderar varje vinstkrona högre), ska jag då sälja bolaget, fast att jag tror på det? Och tvärtom, om jag trott på ett bolag i fler år men marknaden ger det en styvmoderlig behandling, ska jag kasta in handduken och sälja, trots att jag är övertygad om bolagets egentliga förträfflighet?
Till viss del handlar det nog om en psykologisk fälla. Det är jobbigt att sälja bolag som man gjort alltför mycket förlust i (en förlust är ju som känt inte en förlust förrän man realiserar den!) och likadant kan det vara jobbigt att sälja en riktig raket som är upp 100%. Tänk om den går 100% till? Därför märker jag att jag ofta, mer eller mindre ofrivilligt hamnar i en buy and hold-"strategi". Det behöver dock inte vara fel i sig. Min ursprungliga investeringshorrisont är ju nästan alltid väldigt lång (om inte oändlig så åtminstone 10 år+), men - och det är ett viktigt men - givetvis händer saker längs vägen som skulle göra det gynnsamt att vara mer föränderlig. T.ex. skulle en buy and hold-strategi i kombination med en mer kortsiktig timing-förmåga att växla mellan sektorer vara framgångsrik. Dvs du köper företag du tror på för lång tid framöver, men allteftersom konjunkturcykeln förändras roterar du mellan cyklist, sen-cykliskt, defensivt osv.
Jag har dock i dagsläget inte det självförtroendet, vad gäller timing. Jag tror att jag i bästa fall kan tajma mina inköp någotsånär, så att jag undviker att träffa de absoluta topparna och vid några få tillfällen har jag också lyckats sälja, när jag tyckt en aktie varit kraftigt övervärderad. Men i övrigt är min känsla för timing för dålig för att jag ska tro att det är en rationellt lönsam strategi att hoppa in och ut ur bolag jag i grunden gillar. Istället väljer jag att äga dem långsiktigt och stå ut med lite upp och ner-gångar, under resans gång.
Hur tänker du kring buy and hold-strategin?
Problemet för många investerare som likt mig inte har sin huvudsakliga styrka i att tajma marknaden, är att vi har svårt att veta när vi ska sälja ett bolag. Det motsatta är relativt enkelt. Jag får upp ögonen för ett bolag via ex. nyheter eller screening av diverse nyckeltal. Jag gör min initiala analys, tittar på historiken, räknar ut en rimlig värdering nu och i framtiden (här fokuserar jag generellt sett på vinsttillväxt, utdelningstillväxt och p/e, p/b samt ev/ebit, beroende på bransch). Slutligen använder jag teknisk analys (för bolaget specifikt och/eller på makronivå) för att tajma mitt inköp och därefter bygger jag ofta upp positionen i 3-5 inköp utspridda över åtminstone ett par veckor. Går allt sen som det ska, stiger värdet på aktien bra och lyfter portföljen.
Problemet uppstår när det gått några år och man ska utvärdera innehavet. Jag brukar försöka göra samma sorts genomgång som vid det ursprungliga köpet ovan, när jag utvärderar portföljens innehav. Dessvärre känns det för mig dock psykologiskt mycket svårare att sälja ett bolag än att köpa det. Om min tro på bolaget t.ex. är intakt men marknaden har värderat upp bolaget "orimligt" mycket (s.k. multipelexpansion, man värderar varje vinstkrona högre), ska jag då sälja bolaget, fast att jag tror på det? Och tvärtom, om jag trott på ett bolag i fler år men marknaden ger det en styvmoderlig behandling, ska jag kasta in handduken och sälja, trots att jag är övertygad om bolagets egentliga förträfflighet?
Till viss del handlar det nog om en psykologisk fälla. Det är jobbigt att sälja bolag som man gjort alltför mycket förlust i (en förlust är ju som känt inte en förlust förrän man realiserar den!) och likadant kan det vara jobbigt att sälja en riktig raket som är upp 100%. Tänk om den går 100% till? Därför märker jag att jag ofta, mer eller mindre ofrivilligt hamnar i en buy and hold-"strategi". Det behöver dock inte vara fel i sig. Min ursprungliga investeringshorrisont är ju nästan alltid väldigt lång (om inte oändlig så åtminstone 10 år+), men - och det är ett viktigt men - givetvis händer saker längs vägen som skulle göra det gynnsamt att vara mer föränderlig. T.ex. skulle en buy and hold-strategi i kombination med en mer kortsiktig timing-förmåga att växla mellan sektorer vara framgångsrik. Dvs du köper företag du tror på för lång tid framöver, men allteftersom konjunkturcykeln förändras roterar du mellan cyklist, sen-cykliskt, defensivt osv.
Jag har dock i dagsläget inte det självförtroendet, vad gäller timing. Jag tror att jag i bästa fall kan tajma mina inköp någotsånär, så att jag undviker att träffa de absoluta topparna och vid några få tillfällen har jag också lyckats sälja, när jag tyckt en aktie varit kraftigt övervärderad. Men i övrigt är min känsla för timing för dålig för att jag ska tro att det är en rationellt lönsam strategi att hoppa in och ut ur bolag jag i grunden gillar. Istället väljer jag att äga dem långsiktigt och stå ut med lite upp och ner-gångar, under resans gång.
Hur tänker du kring buy and hold-strategin?
Kommentarer
Skicka en kommentar