Händelserik tid för Kinnevik
Det har varit mycket skriverier kring ett av mina största innehav, investmentbolaget Kinnevik på sistone. Anledningen är dels spekulationerna om ett kommande bud på ett av bolagets större innehav, Millicom - en spekulation som kom på skam igår kväll efter att både Millicom och den tilltänkte köparen Lilac avblåst affären. Mitt i veckans budspekulationer tillkännagav dessutom arvtagerskan Cristina Stenbeck, dotter till den snudd på helgonförklarade affärsmannen Jan Stenbeck, att hon skulle lämna Kinneviks styrelse. Aktiekursen har svarat svagt negativt på dessa nyheter och är ner knappt 3% på en vecka.
Vi börjar med att kika på det eventuella uppköpet av Millicom, som nu alltså inte ser ut att bli av. För er som inte känner till det, ägnar sig bolaget åt telekomverksamhet i tredje världen, i huvudsak genom sitt största varumärke Tigo. Kinnevik äger 38% av bolaget och det utgör en bra kassako för moderbolaget, med ett stabilt inflöde av utdelningar. Eftersom telekom var ett av Jan Stenbecks fokusområden kan man hävda att Millicom tillhör "det gamla Kinnevik" och bolagets framgångar har, tillsammans med övriga "gamla" innehav som t.ex. Tele 2, banat väg för de investeringar Kinnevik gjort på senare tid i bl.a. e-handelsbolaget Zalando.
Det faktum att det spekulerades i ett bud på Millicom är naturligtvis positivt, då det visar på bolagets värde och attraktionskraft. Att det nu inte verkar bli någon affär är dock inte nödvändigtvis negativt. Det verkar som att Millicoms ledning var oroliga för den potentiella köparen Lilacs höga skuldsättning och krävde en högre andel kontanter alternativt en högre budpremie, för att minska risken i affären - ett krav som alltså avslogs. Det är svårt att som utomstående ha en uppfattning om detta, men eftersom mitt förtroende för Millicoms ledning är högt, ser jag ingen anledning att ifrågasätta beslutet att avbryta affären.
Kinnevik ska enligt rykten ha varit mer positiva till det eventuella budet, men att det nu inte blir av tror jag inte håller någon sömnlös om nätterna. Millicom är en bra grundbult i investmentbolaget, och i mina ögon tar det ner risken något i jämförelse med mer volatila tillväxtbolag som Zalando och Global Fashion Group. Visst hade man möjligen kunnat göra en bra affär så här i slutet av en högkonjunktur, men fanns det intresse att köpa bolaget nu lär det komma fler bud i framtiden. Tittar man dessutom på Kinneviks finanser just nu, är bolaget knappast i något desperat behov av likvider. Då ser jag heller ingen anledning att gå in i en potentiellt riskfylld försäljning av ett av sina större innehav.
Så till den andra nyheten, den om att Cristina Stenbeck lämnar Kinneviks styrelse. Detta tycker jag däremot är betydligt tråkigare! Cristina har varit med på ett eller annat sätt i bolaget under en längre tid och hennes kontaktnät och kunskaper går inte att bortse från. Det kan inte ha varit någon lätt skugga att kliva ut ur, när hon i några steg tog över efter pappa Jans bortgång 2002. Hon har dock gjort det fantastiskt bra och även om det senaste halvåret varit tufft har bolaget utvecklats fantastiskt i ett lite längre perspektiv, vilket jag som aktieägare naturligtvis är väldigt glad för. Ingen enskild människa är dock oersättlig och även om det alltså är tråkigt att Cristina, liksom resten av familjen Stenbeck successivt verkar lämna Kinnevik (holdingbolaget Verdere, som syskonen Cristina och Max tillsammans kontrollerar, gjorde en större försäljning av Kinnevik-aktier i höstas) står Kinnevik stadigt kvar, med fina innehav och förhoppningsvis en ljus framtid.
Veckans nyheter kring Kinnevik får således inte mig att göra några förändringar i mitt innehav i investmentbolaget. På det stora hela är det svagt negativt att bolaget mister en kompetent och engagerad huvudägare, men jag är i nuläget inte orolig för framtiden. Min övergripande börssyn och fördelning i portföljen gör dock att jag inte heller ökar, trots att aktien alltså backat lite de senaste dagarna, utan i nuläget ställer jag mig neutral till de senaste händelserna.
Friskrivning: Jag äger aktier i Kinnevik. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Vi börjar med att kika på det eventuella uppköpet av Millicom, som nu alltså inte ser ut att bli av. För er som inte känner till det, ägnar sig bolaget åt telekomverksamhet i tredje världen, i huvudsak genom sitt största varumärke Tigo. Kinnevik äger 38% av bolaget och det utgör en bra kassako för moderbolaget, med ett stabilt inflöde av utdelningar. Eftersom telekom var ett av Jan Stenbecks fokusområden kan man hävda att Millicom tillhör "det gamla Kinnevik" och bolagets framgångar har, tillsammans med övriga "gamla" innehav som t.ex. Tele 2, banat väg för de investeringar Kinnevik gjort på senare tid i bl.a. e-handelsbolaget Zalando.
Det faktum att det spekulerades i ett bud på Millicom är naturligtvis positivt, då det visar på bolagets värde och attraktionskraft. Att det nu inte verkar bli någon affär är dock inte nödvändigtvis negativt. Det verkar som att Millicoms ledning var oroliga för den potentiella köparen Lilacs höga skuldsättning och krävde en högre andel kontanter alternativt en högre budpremie, för att minska risken i affären - ett krav som alltså avslogs. Det är svårt att som utomstående ha en uppfattning om detta, men eftersom mitt förtroende för Millicoms ledning är högt, ser jag ingen anledning att ifrågasätta beslutet att avbryta affären.
Kinnevik ska enligt rykten ha varit mer positiva till det eventuella budet, men att det nu inte blir av tror jag inte håller någon sömnlös om nätterna. Millicom är en bra grundbult i investmentbolaget, och i mina ögon tar det ner risken något i jämförelse med mer volatila tillväxtbolag som Zalando och Global Fashion Group. Visst hade man möjligen kunnat göra en bra affär så här i slutet av en högkonjunktur, men fanns det intresse att köpa bolaget nu lär det komma fler bud i framtiden. Tittar man dessutom på Kinneviks finanser just nu, är bolaget knappast i något desperat behov av likvider. Då ser jag heller ingen anledning att gå in i en potentiellt riskfylld försäljning av ett av sina större innehav.
Så till den andra nyheten, den om att Cristina Stenbeck lämnar Kinneviks styrelse. Detta tycker jag däremot är betydligt tråkigare! Cristina har varit med på ett eller annat sätt i bolaget under en längre tid och hennes kontaktnät och kunskaper går inte att bortse från. Det kan inte ha varit någon lätt skugga att kliva ut ur, när hon i några steg tog över efter pappa Jans bortgång 2002. Hon har dock gjort det fantastiskt bra och även om det senaste halvåret varit tufft har bolaget utvecklats fantastiskt i ett lite längre perspektiv, vilket jag som aktieägare naturligtvis är väldigt glad för. Ingen enskild människa är dock oersättlig och även om det alltså är tråkigt att Cristina, liksom resten av familjen Stenbeck successivt verkar lämna Kinnevik (holdingbolaget Verdere, som syskonen Cristina och Max tillsammans kontrollerar, gjorde en större försäljning av Kinnevik-aktier i höstas) står Kinnevik stadigt kvar, med fina innehav och förhoppningsvis en ljus framtid.
Veckans nyheter kring Kinnevik får således inte mig att göra några förändringar i mitt innehav i investmentbolaget. På det stora hela är det svagt negativt att bolaget mister en kompetent och engagerad huvudägare, men jag är i nuläget inte orolig för framtiden. Min övergripande börssyn och fördelning i portföljen gör dock att jag inte heller ökar, trots att aktien alltså backat lite de senaste dagarna, utan i nuläget ställer jag mig neutral till de senaste händelserna.
Friskrivning: Jag äger aktier i Kinnevik. Inget av innehållet på denna blogg ska ses som rekommendationer. Värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Kommentarer
Skicka en kommentar