Sammanfattning av mitt 2018
Såhär i nyårstider är det ju brukligt att sammanfatta föregående år och fundera på vad som varit bra och vad man kunde ha gjort bättre. Med insikten om att backtrading är en av de lättaste sporterna, när man har facit i hand medan det är avsevärt svårare att på förhand inse vad som kommer hända, tycker jag ändå det finns ett värde i att utvärdera sin egen förvaltning och fundera på eventuella justeringar av sin strategi.
Medan finanstwitter är fullt av slå-sig-för-bröstare med fantastiska siffror för 2018 års avkastning, sållar jag mig till de betydligt mer blygsamma, dock alltjämt vinnarna över index i år med en total årsavkastning på +0,56%. Detta medan mitt jämförelseindex SIX30RX (Stockholmsbörsens 30 mest omsatta aktier inklusive återinvesterad utdelning) och som också är det index Avanza Zero speglar, avkastat -7,04%. Jag går alltså "plus" ca 7 procentenheter jämför med om jag hade lagt alla mina pengar i en indexfond som Avanza Zero vid årets början. Detta är jag förstås mycket nöjd med. Att tro att jag med min investeringsstrategi skulle kunna överavkasta börsen med mycket större tal än så är orimligt och det är inte heller min målsättning. Däremot har jag en uttalad ambition att nå en genomsnittlig årlig avkastning på inflationen + 7%. Anledningarna att jag inte kommer i närheten av detta för 2018 är flera, främst yttre faktorer som en stökig marknad men även en del sämre investeringsbeslut under året.
Om vi börjar i den positiva änden kan jag dock konstatera att mina bästa innehav under året (mätt som kursutveckling exklusive utdelning) har varit Betson, Castellum och Telia. Betson-aktien har länge varit nedtryckt av bl.a. oro inför kommande regleringar av både den svenska och andra viktiga marknader. Även politiskt och valutastök i Turkiet satte under första halvan av året stor press på aktien, medan 2H18 inneburit en revansch som varit mycket trevlig att se som aktieägare. Även framåt ser jag ljust på bolagets möjligheter. Det står t.ex. alltmer klart att den svenska regleringen av bettingmarknaden, som träder i kraft idag, kommer innebära en konsolidering där stora och finansiellt relativt välmående bolag som Betson har en bra utgångsposition. En relativt hög direktavkastning borde därtill utgöra något av en kudde om det generella börsklimatet fortsätter vara bittert.
Defensiva bolag som Telia och Tele 2 (min tre och fyra i årets avkastningslista) har, bl.a. tack vare just en hög direktavkastning, klarat höstens stökiga marknader bättre, vilket är precis vad jag förväntar mig av dem och en stor anledning till att de platsar i min portfölj. Jag hoppas denna trend kommer fortsätta in i nästa år. Även Castellum-aktien har klarat stökiga marknader och en oro för stigande räntor bra.
Tittar vi i botten på listan för kursutveckling 2018 finner vi samma surdegar som också tenderar att utgöra botten av min portfölj, med något undantag. Absolut sämst i år är Starbreeze på drygt -90%. Detta totalhaveri har jag redan berört i ett tidigare inlägg, men det är bara att konstatera att jag flera gånger under året skulle ha omvärderat min syn på bolaget och sålt av - med förlust, men inte med lika stor förlust som jag idag sitter med. Endast mitt risktänk, där jag hållit nere storleken på innehavet, har räddat mig och min portfölj från en betydligt värre smäll.
Näst sämst under 2018 är MQ Holdings, på -62,17%. Här fick vi aktieägare förvisso en liten utdelning i början av året, men bortsätt från den har det varit en mer eller mindre tragisk historia i år. Bolaget kämpar med lönsamheten i butiker, en e-handel som inte riktigt vill ta fart och ett förvärv av butikskedjan Joy som när det gjordes 2016 såg lovande ut, men som jag ifrågasätter alltmer. Som med alla innehav med dålig utveckling finns anledning att fråga sig om man ska behålla bolaget i sin portfölj. Jag kämpar med min egen syn på MQ eftersom jag fortfarande tycker de har en i grunden god affärsidé med kvalitetskläder till relativt överkomliga priser, som borde attrahera en relativt stor kundgrupp. Precis som i fallet med H&M (som givetvis spelar i en helt annan liga och därmed har andra förutsättningar, men ändå kämpar med samma utmaning) känns övergången till e-handel som en tillfällig "bump in the road" och inte som något som skulle behöva fälla en så etablerad kedja som MQ. Historiken visar dock att jag såhär långt haft fel och börjar inte ett trendbrott skönjas inom kort känns det inte särskilt troligt att innehavet kommer finnas kvar i min portfölj när jag sammanfattar nästa börsår.
Tredje sämst är Ratos som, om man zoomar ut några år är en riktigt tråkig historia. Här är jag också betydligt tyngre viktad än i tidigare nämnda innehav, varför aktiens haltande är allt annat än roligt. Jag köpte Ratos i början av 2015 då jag ville ha ett investmentbolag som investerar i enbart onoterat och med bra riskspridning i olika branscher. Direktavkastningen var därtill lockande. Dessvärre har bolaget sedan dess sänkt sin utdelning, bytt VD två (!) gånger, haft flera problemtyngda innehav, bl.a. inom oljeindustrin och sålt av många av de innehav som varit mest framgångsrika, som t.ex. Nordic Cinema Group (med SF Bio som dotterbolag).
I dagsläget är Ratos aktie rejält nedpressad, även om ett tungt insiderköp i slutet av december hyfsade till siffrorna för året något. Med den riskspridning bolaget har och det tunga ägandet av kött och blod i form av familjen Söderberg, är jag alltjämt optimistisk till att skutan kommer vändas rätt till sist och har därför i skrivande stund inga planer på att göra mig av med innehavet.
Totalt sett är jag nöjd med börsåret 2018, åtminstone i ett relativt perspektiv där utvecklingen på många index, SIX30RX inkluderat, skvallrar om att det kunde ha sett betydligt värre ut. Att jag legat ca 50-60% likvid har definitivt varit ett bra beslut sett till året som helhet och hjälpt mig begränsa nedsidan i portföljen. Samtidigt kan jag inte påstå att jag jublar över en totalavkastning på 0,56%. Det kommer ta oerhört lång tid att nå mina finansiella mål i den takten!! Vart vi är på väg just nu återkommer jag till i ett separat inlägg, men kortfattat kan jag konstatera att det finns en påtaglig risk för ytterligare nersida på börsen under 2019. Detta bör dock även innebära bra köplägen och ser inte siffrorna bättre ut när vi sammanfattar nästa år borde det åtminstone bli bra på sikt.
Medan finanstwitter är fullt av slå-sig-för-bröstare med fantastiska siffror för 2018 års avkastning, sållar jag mig till de betydligt mer blygsamma, dock alltjämt vinnarna över index i år med en total årsavkastning på +0,56%. Detta medan mitt jämförelseindex SIX30RX (Stockholmsbörsens 30 mest omsatta aktier inklusive återinvesterad utdelning) och som också är det index Avanza Zero speglar, avkastat -7,04%. Jag går alltså "plus" ca 7 procentenheter jämför med om jag hade lagt alla mina pengar i en indexfond som Avanza Zero vid årets början. Detta är jag förstås mycket nöjd med. Att tro att jag med min investeringsstrategi skulle kunna överavkasta börsen med mycket större tal än så är orimligt och det är inte heller min målsättning. Däremot har jag en uttalad ambition att nå en genomsnittlig årlig avkastning på inflationen + 7%. Anledningarna att jag inte kommer i närheten av detta för 2018 är flera, främst yttre faktorer som en stökig marknad men även en del sämre investeringsbeslut under året.
Om vi börjar i den positiva änden kan jag dock konstatera att mina bästa innehav under året (mätt som kursutveckling exklusive utdelning) har varit Betson, Castellum och Telia. Betson-aktien har länge varit nedtryckt av bl.a. oro inför kommande regleringar av både den svenska och andra viktiga marknader. Även politiskt och valutastök i Turkiet satte under första halvan av året stor press på aktien, medan 2H18 inneburit en revansch som varit mycket trevlig att se som aktieägare. Även framåt ser jag ljust på bolagets möjligheter. Det står t.ex. alltmer klart att den svenska regleringen av bettingmarknaden, som träder i kraft idag, kommer innebära en konsolidering där stora och finansiellt relativt välmående bolag som Betson har en bra utgångsposition. En relativt hög direktavkastning borde därtill utgöra något av en kudde om det generella börsklimatet fortsätter vara bittert.
Defensiva bolag som Telia och Tele 2 (min tre och fyra i årets avkastningslista) har, bl.a. tack vare just en hög direktavkastning, klarat höstens stökiga marknader bättre, vilket är precis vad jag förväntar mig av dem och en stor anledning till att de platsar i min portfölj. Jag hoppas denna trend kommer fortsätta in i nästa år. Även Castellum-aktien har klarat stökiga marknader och en oro för stigande räntor bra.
Tittar vi i botten på listan för kursutveckling 2018 finner vi samma surdegar som också tenderar att utgöra botten av min portfölj, med något undantag. Absolut sämst i år är Starbreeze på drygt -90%. Detta totalhaveri har jag redan berört i ett tidigare inlägg, men det är bara att konstatera att jag flera gånger under året skulle ha omvärderat min syn på bolaget och sålt av - med förlust, men inte med lika stor förlust som jag idag sitter med. Endast mitt risktänk, där jag hållit nere storleken på innehavet, har räddat mig och min portfölj från en betydligt värre smäll.
Näst sämst under 2018 är MQ Holdings, på -62,17%. Här fick vi aktieägare förvisso en liten utdelning i början av året, men bortsätt från den har det varit en mer eller mindre tragisk historia i år. Bolaget kämpar med lönsamheten i butiker, en e-handel som inte riktigt vill ta fart och ett förvärv av butikskedjan Joy som när det gjordes 2016 såg lovande ut, men som jag ifrågasätter alltmer. Som med alla innehav med dålig utveckling finns anledning att fråga sig om man ska behålla bolaget i sin portfölj. Jag kämpar med min egen syn på MQ eftersom jag fortfarande tycker de har en i grunden god affärsidé med kvalitetskläder till relativt överkomliga priser, som borde attrahera en relativt stor kundgrupp. Precis som i fallet med H&M (som givetvis spelar i en helt annan liga och därmed har andra förutsättningar, men ändå kämpar med samma utmaning) känns övergången till e-handel som en tillfällig "bump in the road" och inte som något som skulle behöva fälla en så etablerad kedja som MQ. Historiken visar dock att jag såhär långt haft fel och börjar inte ett trendbrott skönjas inom kort känns det inte särskilt troligt att innehavet kommer finnas kvar i min portfölj när jag sammanfattar nästa börsår.
Tredje sämst är Ratos som, om man zoomar ut några år är en riktigt tråkig historia. Här är jag också betydligt tyngre viktad än i tidigare nämnda innehav, varför aktiens haltande är allt annat än roligt. Jag köpte Ratos i början av 2015 då jag ville ha ett investmentbolag som investerar i enbart onoterat och med bra riskspridning i olika branscher. Direktavkastningen var därtill lockande. Dessvärre har bolaget sedan dess sänkt sin utdelning, bytt VD två (!) gånger, haft flera problemtyngda innehav, bl.a. inom oljeindustrin och sålt av många av de innehav som varit mest framgångsrika, som t.ex. Nordic Cinema Group (med SF Bio som dotterbolag).
I dagsläget är Ratos aktie rejält nedpressad, även om ett tungt insiderköp i slutet av december hyfsade till siffrorna för året något. Med den riskspridning bolaget har och det tunga ägandet av kött och blod i form av familjen Söderberg, är jag alltjämt optimistisk till att skutan kommer vändas rätt till sist och har därför i skrivande stund inga planer på att göra mig av med innehavet.
Totalt sett är jag nöjd med börsåret 2018, åtminstone i ett relativt perspektiv där utvecklingen på många index, SIX30RX inkluderat, skvallrar om att det kunde ha sett betydligt värre ut. Att jag legat ca 50-60% likvid har definitivt varit ett bra beslut sett till året som helhet och hjälpt mig begränsa nedsidan i portföljen. Samtidigt kan jag inte påstå att jag jublar över en totalavkastning på 0,56%. Det kommer ta oerhört lång tid att nå mina finansiella mål i den takten!! Vart vi är på väg just nu återkommer jag till i ett separat inlägg, men kortfattat kan jag konstatera att det finns en påtaglig risk för ytterligare nersida på börsen under 2019. Detta bör dock även innebära bra köplägen och ser inte siffrorna bättre ut när vi sammanfattar nästa år borde det åtminstone bli bra på sikt.
Kommentarer
Skicka en kommentar